Zaragambas Kennel

Nyheter

Vår kennel

Valpplaner

Valpar
/Puppies
 

Rhodesian Ridgeback

Larizza

Zindra

Caprize

Dina
 

Petit Brabancon

Inka

Maggie

Lola

Kasper


Getternas hörn

Missarnas vrå


Hundnytta

Fotogalleri

Våra vänner

Länkar

Free Guestbook from Bravenet 

© Kristinebergs Gård

 

   

 

Spår


 

Luktsinnet är hundens viktigaste sinne. Det kan vara upp till 10,000 gånger bättre än människans. Hundens förmåga att följa spår är helt fantastisk och beror på att det är en överlevnadsfunktion. Med näsans hjälp ska hunden finna sin mat och hålla reda på sin flock . Hunden kan läras att följa spår som är mycket gamla och går genom kraftiga störningar. Alla hundar kan spåra och de gör det varje dag, konsten är att få hunden motiverad att följa det spår vi önskar.

 

Vad är ett spår?

Olika komponenter av dofter. T.ex. egendoft, krossade växtdelar, förmultningsprocesser. Spårläggarens doft försvinner först. De olika doftkomponenterna är markbundna d.v.s. doften ligger längst med  marken. Hunden jobbar med nosen i backen och följer spåret.

 

Vilka förutsättningar bör finnas?

  • koppelvana

  • ingen kravfas

  • positiv sluthandling. Hunden ska alltid lyckas!

  • väl planerad träning

  • ingen stress

 

Vilka egenskaper behöver en spårhund?

  • spårintresse

  • uthållighet

  • föremålsintresse

  • jaktintresse

Detta är något man successivt lär hunden. Alla hundar är olika. Vissa har t.ex. ett stort spårintresse från början, men inget föremålsintresse.

Hunden använder alla sina sinnen när den löser en arbetsuppgift. De olika typerna information i ett spår prioriteras olika.

1 .   Synintryck
2 .  Hörselintryck
3 .  Vindburen vittring (sök)
4.   Markburen vittring (spår)

 

Utrustning

  • sele

  • lina, ca 15 meter

  • apportföremål - roliga saker (på tävling är föremålen träpinnar)

  • snitslar för egen del  så att vi kan kontrollera att hunden går rätt spår.

De första gångerna behövs varken sele eller lina. Vill man träna spår som aktivering eller tävla i spår bör man investera i både lina och sele.

 

Spårinlärning

Börja alltid att träna i medvind. Detta för att få ner hundens nos i marken. Hunden kan inte söka av spåret i vindvittring. Spåra aldrig i motvind vid inlärningssituationer.

Lägg spåret i samma terrängtyp i början så att hunden lär sig en doftkemi i taget.

Träna så störningsfritt som möjligt i början. Lägg på störningar efterhand.

Matte eller husse ska vara spårläggare i början.

Börja alltid med raka spår utan vinklar.

De första spåren ska inte vara så långa eller gamla. Öka successivt.

Väderleken inverkar på spårets svårighet. Kraftig vind gör att spåret sprider sig och en del av vittringen försvinner snabbt. Vid regn försvagas vittringen. Vid hett och soligt väder försvagas ock så vittringen samt att hundens luktorgan påverkas.

Idealiska spårförhållanden är svag vind eller vindstilla med temperaturer från 0 TILL 10 +grader med hög luftfuktighet utan nederbörd.
Vanlig skogsmark, blåbärsris eller liknande i kombination med småkvistigt underlag, gräs, myrar eller vildvuxna ängar.

 

Första spårövningen

Alt. 1
Låt en medhjälpare hålla hunden så att den ser när föraren går ut spåret. Föraren går  ett rakt spår i medvind ca 100 meter och lägger ner föremålet. Medhjälparen tar undan hunden. Föraren fortsätter då rakt fram ca 20 meter till . Detta för att hunden inte ska ha någon chans att gena i vinkeln och missa föremålet. Föraren vinklar framåt/bakåt och går ytterligare ca 100 meter innan han/hon vinklar tillbaks mot hunden.  

Har man en ivrig hund kan den stressa upp sig  och bli alldeles vild vid spårsläppet. Hunden blir då slarvig och okoncentrerad.

Alt. 2
Låt hunden sita kvar i bilen eller utom synhåll. Gå ut spåret på samma vis som i första övningen. Hunden har nu inte sett vad fören gjort och det finns därför inga krav och ingen stress i detta spårarbete.

Har man har en hund med lite motivation eller spårintresse kan hunden strunta helt i spåret. Man måste då först jobba med motivationen. Ändra belöningen och kanske testa en annan typ av spår.

 

Viltspår

Viltspår är till för att söka efter skadat klövvilt.
Jaktlagstiftningen säger att en eftersökshund snabbt ska finnas tillgänglig vid ev skadeskjutning av vilt. Dessa hundar är också ovärderliga vid trafikolyckor där vilt är inblandade. 
Läs mer om viltspår



Bra böcker för den som vill använda sig av spår i jaktliga sammanhang eller för tävling,
"Spårhundsboken" av Staffan Nordin
"Spårhunden" av Inki och Roland Sjösten
"Eftersök" av Svenska jägarförbundet


Lycka till!!



Tillbaks till hundnytta